Har du nyss blivit med familj? Har du i samband med de nya omständigheterna tagit på dig en liten arbetsuppgift hemma? Då kommer du tyvärr göra den för evigt nu. Vi har toasitsar hemma som ibland lossnar och behöver skruvas i med ett speciellt redskap. Jag gjorde det första gången, då lyckligt ovetande om att jag sedan skulle få göra det alla gånger till tidens ände. Nu är det jag som ”vet hur man gör” och var det speciella redskapet finns. Om sitsen lossnar när R är ensam väntar hon till jag kommer hem, trots att hon skulle klara det själv på två minuter.
Men hon är å andra sidan den enda som vet hur man byter tvättmedel-magasin i tvättmaskinen. Eller kan använda tvättmaskinen överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. Hon rensar också avloppen bara för att jag en gång för länge sedan fick henne att göra det med motiveringen att hon har längre hår. Det kunde hon knappast ana då, att det lilla tricket skulle kedja fast henne till hushållets grisigaste jobb i tusen år.
Fast hon lagar ytterst lite mat. De små köksförmågor hon hade när vi träffades är tillbakabildade, som benen på en val. Idag kan hon knappt göra cous cous utan att köket ser ut om att Edward Blom har lagat fyllekäk med en katana efteråt.
Jag sköter allt digitalt strul, trots att R troligen också kan dra ut sladden till wifit och sätta i den igen samt återställa lösenord. Hon vägrar diska stekpannor, jag har inte diskat ett vinglas på ett decennium. Sätta på tevatten? Hon. Släcka lamporna på kvällen? Jag. Det är helt oförutsägbart. Men en gång för länge sedan valdes det tydligen en väg och sen fick man inte gå tillbaka. Pass opp!