Vad dväljs i näsan?

Min 3 år gamla son stoppade upp en kokt ärta i näsan. Sen valde han att snörvla till med kraft, så att ärtan fastnade halvvägs upp till hjärnan. Personalen på närakuten och deras medeltida redskap lyckades endast orsaka familjetrauma, så dagen efter fick vi tid på Huddinge hos någon form av ärtspecialist. 

Med hjälp av två bondstarka sköterskor och en smal, ohygglig pincett lyckades läkaren få ut ärtan. Sen sa hon en intressant grej. Hon ville titta i den andra näsborren också ”för ofta hittar man något annat jox där också”. Alltså ett föremål som barnet snortat i sig som gått under föräldraradarn. Inget hittades i denna andra borre, men jag frågade vad det vanligaste är och hon svarade att det är pärlplatte-pärlor och små runda legobitar.

Det här gjorde mig bekymrad. Jag minns själv att jag stoppade in just en pärlplatte-pärla i näsan en gång och har alltid förmodat att den kom ut igen, men jag minns tyvärr inte just det momentet. Kan den vara kvar? Hur många av oss går runt med pärlor och legobitar i huvudet som vi stoppade in när vi var tre? En av tjugo? EN AV TIO? Nu måste riksdagen bestämma att vi rutinmässigt börjar krossa skallarna på döda människor innan de begravs eller kremeras och tittar efter.