Tillfällig alfa-hane gungar muntert barn.

Häromdagen var jag för miljonte gången på Nytorgets lekplats och gungade mitt barn. Just den här gången var jag super-pappan och gungade som en jävla mästare. Jag tog barnets hatt och satte på den igen i farten. Barnet fick sparka mig i huvudet och jag låtsades ramla ihop i smärtor, till gossens högljudda skadeglädje.

I gungan bredvid satt en annan unge. Hennes pappa gungade mer pliktskyldigt och ungen noterade att jag hade betydligt bättre krut i verksamheten. Så hon började ta av sin mössa och sträcka mot pappan för att han skulle vara lika rolig. Men han gjorde det inte. Istället såg han generad ut, mumlade lite mot mig och gungade sammanbitet vidare. Och jag förstår honom.

Samma sak har hänt mig. Det finns en märklig skam i att stjäla en annan förälders ”idéer”. Av någon anledning finns det bara plats för en Alfa-förälder åt gången vid samma gungställning. Tar du inte positionen själv från början så är det ett tråkigt, tyst gungande som gäller. Går det att förändra så att alla barn ska få ha roligt på samma gång? Nej. Jag vet inte vad det här handlar om egentligen, men i mig sitter det djupt. Har ett annat barn roligt i gungan, då kommer mitt barn att ha det tråkigt den dagen.