Soffdesignen har redan peakat.

Jag är väldigt lättledd när det kommer till trender. Blir det ute med smala jeans, ja då slutar jag med smala jeans per omgående utan att känna efter. Det är kanske inte mitt mest beundransvärda drag, men jag har förlikat mig med det.

Men nu är gränsen troligen nådd. Röster börjar höjas här hemma för att vi ska köpa ny soffa. Jaha. Okej. Så jag börjar bläddra i inredningstidningar för att se vad samtiden beordrar mig att köpa för soffa. Och det är åt helvete. Är det ingen som accepterar divan-del på soffan längre? De förekommer överhuvudtaget inte i det redaktionella, utan enkom i annonserna. Detta antyder något mycket tråkigt; nämligen att redaktionen föraktar divansoffor, men de säljer som smör till pöbeln. Precis sånt som min bräckliga självbild inte brukar kunna hantera.

Tyvärr är divansoffan överlägsen. Rent livsförändrande. Du kan sitta i den, till exempel när du spelar TV-spel, med benen skönt rakt ut. Men du kan också ligga i soffan som vanligt när du tittar på TV och då använda divanen som ett mjukt bord för alla dina TV-tillbehör. Fjärrkontroller, telefon, ipad, snus och tallrik med macka, allt inom räckhåll, utan att störa ligg-upplevelsen eller att något hamnar mellan kuddarna. Ett bord bredvid soffan kan inte ersätta divanen, då bordet alltid hamnar aningens för långt bort, så du måste sträcka dig, kanske till och med resa dig upp till halvsittande position, för att nå dina föremål. Så ska ingen människa behöva leva.

Soffdesignen peakade runt år 2000, när House sålde divansoffor stora som lägenheter. Detta är fakta. Nu återstår bara att se om jag har ryggrad nog att stå för detta hela vägen in i mål.