Vissa saker vägrar min hjärna ta in. Den har fått så många chanser, men förstör för sig själv varje gång. Ibland tänker jag att det här gången satt det, men så står jag där igen, helt oförlöst.
Hur man uttalar Eminem.
Av någon anledning lägger jag betoningen fel här och har alltid gjort. Jag säger det så att det låter finskt. En kompis lärde mig att jag kan tänka på M&Ms och uttala Eminem likadant. Det har inte funkat. Jag tänker på M&Ms i fem sekunder, fattar ändå inte riktigt och så säger jag: Emmm…i…nem? Finskt.
Götaland och Svealand.
När jag växte upp i Skåne var det enkelt. Skåne låg i Götaland. Sen flyttade jag till Stockholm och då sprack det. Jag vet fortfarande inte om Stockholm ligger i Götaland eller Svealand. Behöver vi ens begreppen?
Vissa negationer.
”Det var inte en dag för tidigt.” Var det tidigt då? Var det för sent? Heter det rent av ”Inte en dag för sent”? Jag vet inte. Kommer aldrig få veta. Att lyssna på Fördomspodden är ett helvete. Emil Perssons fortsatta strösslande av negationer är omoraliskt.
Vilket väderstreck solen går upp i.
Varje gång jag ska tänka på det här så utgår jag från en kompis i USA och att hans dag verkar börja senare än min. Sen föreställer jag mig hur solen går upp över en jordglob för att det ska bli så. Ljuset träffar då Europa innan USA. Alltså måste rimligen solen gå upp i öster. Så smidigt system!
Polenta.
Ser det på en meny. Frågar servitören vad nu det är igen. Visst ja, det har jag ätit många gånger. Upprepar livet ut.