Rikslarm angående den sjunkande kvaliteten på svenska humblebrags

Mina sociala medier-flöden har länge varit proppfulla av humblebrags, alltså folk som vill skryta men försöker maskera skrytet bakom en fernissa av ödmjukhet eller självkritik. Jag uppskattar initiativet, minsta lilla jante-inslag är alltid välkommet, men verkshöjden börjar bli för låg. Ofta är det inte ens nära en heltäckande fernissa längre, utan blott en minimal klutt färg, slarvigt utsmetad över skrytet till obefintlig nytta. Så här kan det se ut:

Person sitter i tjusig paneldebatt och skriver: ”Tre genier och en klåpare i en paneldebatt.”

Person håller föredrag på tjusigt ställe och skriver: ”Här står jag och pratar en massa goja.”

Dessa hypotetiska personer skryter rakt ut, inget snack om saken. Undertexten står skriven i eldskrift. Där står ”Tre genier och jag, ett annat geni, i en paneldebatt” och ”Här står jag och sprutar briljans ur truten.”

För att humblebraget ska funka måste självförolämpningen svida att skriva. Kanske ”Tre genier och en person med ljusgrön beläggning på tungan i en paneldebatt” eller ”Här står jag och tar kredd för saker jag hittat på internet.” Om inte humblebrag-reglerna respekteras är det lika bra att alla börjar skryta rakt ut istället och den världen kan ingen leva i.

Om skrytdörrarna väl öppnas på vid gavel är nästa logiska steg nämligen att vi börjar skryta som barn, alltså att samtliga skryt direkt bemöts med ett likvärdigt eller trumfande skryt. Någon skryter på Instagram om ett pris den vunnit och 3 sekunder senare har den förste kommenterat ”En gång vann jag två mycket bättre priser på samma kväll” och då är det bara rodelbana rakt ner i helvetet sen. Så nu måste alla skärpa sig.