Protokoll för att ha glasögon och vara skallig i grupp.

Sen jag drabbades av  glasögon håller jag konstant koll på hur många runt omkring mig som också har det. För det ser så löjligt ut när samtliga i ett helt gäng har glasögon. Som att vi är en sorglig glasögonklubb som träffas över en öl och diskuterar våra synfel. Samma problematik drabbar skalliga män och naturligtvis skalliga, glasögonbärande män. Här behövs ett tydligare protokoll. Jag föreslår följande:

Ett gäng med endast glasögonbärare får max bli fem stycken.

Två personer med glasögon får umgås obegränsat. Tre pers är också lugnt, fyra är på gränsen, fem eller fler ser löjligt ut. Då får minst en person ( förslagsvis den med bäst syn) stoppa ner sina. Ett glasögon-gäng som planerar att ses ofta bör bläddra igenom broschyrer om linser och operationer och tillsammans diskutera fram den lösning som passar gruppen bäst. Eller bjuda in en extra, mer synstark, kompis som förkläde.

Ett gäng med enbart skalliga män får max bli fyra.

Sedan det enda socialt accepterade sättet att hantera tunnhåriget blev att raka av sig allt hår, syns det många helskalliga killgäng i offentlig miljö. Två skalliga kompisar är helt lugnt, tre är på gränsen, fyra blir löjligt. Om ett gäng där alla är skalliga dessutom har oturen att alla bär glasögon går gränsen tyvärr vid två. Sen börjar det likna någon sorts återförening för ett åldrat österrikiskt syntband. Skalliga kompisar som har svårt att fylla på gänget med nya, hårigare kompisar kan förslagsvis ha med en enklare tupé i väskan för att lotta ut till någon stackare i gruppen när maxantalet överskrids.