Normalt sett brukar jag vara ganska bra på att uppskatta livets mirakel och se sparven som kvittrar över den kannibalistiska råttans huvud så att säga, men den här våren är verkligen en pärs för oss extroverta. Satan vad trist allting är.
Som kuk-lök på kuk-laxen bestämde jag mig också för att precis just nu var en lämplig tidpunkt för att se om jag var redo att trappa ner på ångestmedicinen. Jag tänkte att solen skulle göra mig tillräckligt peppig. Så nu sitter jag här och ugglar, mitt i coronan, utan en stabil dos cipralex som snutte.
Som extra extra kuk-lök på kuk-laxen har jag också kommit på, som jag gör varje år men sedan glömmer bort, att jag verkligen hatar våren djupt. Stan är ful överallt. Det är inte mysigt att vara hemma och spela Apex för det är ljust och soligt. Det är inte kul att vara ute för det är kallt. Allt är således vidrigt.
Men två små bra grejer har jag kommit på! Måtte ni finna glädje i dem för de satt långt inne.
Grej ett är att vinterkräksjukan verkar ha känt av läget och legat lågt i år. Jag brukar åka dit med full kraft minst en gång per säsong, hur mycket vitpeppar jag än käkar, men i år blev det inget. Kul.
Grej två är att jag kommit på en bra grej med Donald Trump. Om det skulle vara så att USA faktiskt vet mycket mer om rymdvarelsers närvaro på jorden än de hävdar, så kommer vi få reda på det när Trump en vacker dag förlorar jobbet som idiot in chief. Ingen chans att han kommer kunna sitta på sån kanon-info när den dagliga, globala uppmärksamheten hans ego vant sig vid att bada i, plötsligt rycks bort. Han kommer bli desperat och börja läcka smaskigheter efter fem minuter. Spännande!
Ja det var vad jag hade. Annars är det mest piss. Glad påsk.