Nästa gräl ska jag förinta min fru.

Enligt mig förlorar jag de flesta gräl jag har med min fru. Många menar att gräl inte handlar om att vinna och förlora men det är fel. Det vet man om man brukar förlora. Det viktigaste vapnet i Rs gräl-arsenal, självaste JAS-planet, är ett gott minne. Eller eventuellt ett gott fejk-minne. Vilket alternativ det är vet jag inte, för mitt minne är det nämligen bara skit med. Jag kan omöjligen avgöra om hon bluffar eller ej. Så här är ett standardgräl hemma hos oss, fast tänk att vi skriker (eller viskskriker om barnen är vakna) och att det håller på i en eller flera halvtimmar med pauser för omgruppering däremellan.

JAG: Nu gjorde du det här dumma mot stackars mig. Usch!

R: Men du har gjort samma sak fast värre.

JAG: Va, lilla jag? När då?

R: Vårvintern 2019

JAG: Fan också.

Eller om hon attackerar först:

R: Nu gjorde du det här dumma mot stackars mig. Usch!

JAG: Det har du säkert gjort mot mig också. Någon gång. Tror jag.

R: När då?

JAG: Fan också.

Men nästa gång ska sann rättvisa äntligen skipas och bilan kommer falla tungt. Precis innan jul gjorde R en dum grej som jag inte blev sur för, men definitivt hade kunnat bli sur för om jag inte var så ljuvligt easygoing och god. Istället för att börja jiddra skrev jag diskret ner hennes fadäs i mobilen. Exakt tidsangivelse och en adekvat sammanfattning över hur moget jag hanterade situationen. Nu ligger redogörelsen där och jäser. En skriftlig björnfälla som bara väntar på att brisera rätt i hennes överlägsna nylle. Nästa gång det grälas blir det äntligen Team Mansbarnet som slutar överst på pallen. Om inte nästa gräl äger rum precis efter att hon läst det här och drar igång något på temat att jag är ett psykfall, för då åker jag möjligen på en del däng. Fan också.