Kalenderåret är hyfsat bra planerat, men jag tror det kan bli bättre. Vissa högtider ligger fel och ett antal dagar har irrelevant känsla. Dags för en omorganisation.
Nyårsafton ska flytta till sista augusti.
Det här är den mest självklara och jag är långt ifrån den första som säger det. Men det är 100 procent sant att ett nytt år känslomässigt börjar efter sommaren. Vi blir nya människor på sommaren, inte vintern. Detta måste kalendern begripa.
Julafton ligger för tidigt.
Fram till julafton känns vintern mysig. Pynt, glögg, kakor. Träd inomhus! Efter jul börjar människan istället drömma om vår och får då ångest när vintern istället pågår i tre månader till. Genom att flytta julen till den 24 januari kommer vintern bli mer uthärdlig.
Valborg måste brandas om och sluta vara en utomhushögtid.
Det är för kallt i april för att vara utomhus vid en brasa. Jag är med på att det är våren vi firar, men föreslår att vi stöper om brasan till en grillkväll. Alla gillar grill. Grill sker i närheten av hemmet där det finns varma tröjor. Man kan sjunga maj välkommen-låten vid en grill, man kan vara full vid en grill. Samma grej, fast färre förfrusna lemmar.
Nationaldagen ska antingen bli midsommar eller flytta till hösten.
Ingen känner någonting för Sverige den 6e juni. Men midsommar, då jävlar! Prunkande landskap, färskpotatis och svensk synd i luften. Alternativt får nationaldagen istället flytta till någon gång på hösten. Det finns för få helgdagar där. På våren är det så mycket kul ändå. Det finns säkert något bra datum vi kan hänga upp det hela på, som är lika halvrelevant som vad det nu var som hände den 6e juni.
Halloween ersätter allhelgona fullt ut.
Om man ändå ska tänka på döden är det roligare att klä ut sig och titta på skräckfilm, än att bara tända ett litet ljus vid farfars grav och se ledsen ut en stund. Vi får ge USA detta bara och ge oss hän fullt ut. Är det kulturell appropriering att börja med St Patricks day? För den är jag lite sugen på också om det finns möjlighet.
Antingen måste alla börja med veckonummer eller får det förbjudas.
Det håller inte att sitta i möten där vissa pratar om veckonummer som rena självklarheter och andra inte har en aning om det är vecka sju eller nittiofem. Ska vi ha veckonummer måste de lanseras redan på dagis.
Dagarna får nya varumärken.
Alla jag känner som har halv- eller helfluffiga kontorsjobb kan vittna om att veckan förskjutits. Fredagen är på väg att ryka som arbetsdag. Att boka in ett möte efter lunch en fredag är som att föreslå möte 6 på morgonen. Fredagsförslappningen får konsekvenser för resten av veckan. Fredag är nya lördag men lördag är också lördag. Torsdag är nya fredag, onsdag är nya torsdag. Söndag, måndag och tisdag kvarstår som den lump de alltid varit.