Maktens gubbar tar plötsligt utvecklingssprång.

I alla de miljoner artiklar som handlat om de digitala mötenas definitiva genombrott under pandemin, tycker jag corona fått lite för mycket kredd. Viruset bröt faktiskt bara ner det sista hindret. Förvisso det största hindret. Självaste slutbossen. Maktgubben.

Innan corona funkade det så här på reklambyrå (och säkert en massa andra företag): En hord hypotetiska reklamare jobbade som små as på en presentation. Kunden kanske föreslog att presentationen skulle ske digitalt, av helt rimliga skäl tyckte alla. Reklambyrån vägrade ändå och flög istället iväg hela arbetsgruppen till kundens kontor. Varför? För att arbetsgruppen älskade att äta trekantsmackor på Schiphol? För de inte hade datorer med kamera? Nej, men för att de kunde ge sig FAAAAN på att det alltid fanns en gubbe hos kunden (tant ibland, visst, visst) som inte fick datorn att funka och med sin inkompetens förintade hela det digitala mötet för alla. 

Gubben satt utan bild och muttrade. Han hade dåligt ljud och 90-talsuppkoppling. Gubben kunde inte heller se presentationen på skärmen, för det programmet var visst inte uppdaterat. Så han fick klicka sig igenom alltihop senare i veckan, ensam, på en minut, när IT hjälpt honom att hitta pdfen. Naturligtvis var det alltid precis denna gubbe som hade all makt. Annars hade han aldrig vågat bete sig så här, utan hade sett till en timme innan mötet att allt funkade. Så gubben som hela presentationen existerade för, tyckte presentationen var dålig och kampanjen teleporterades raka vägen till skräphögen. Allt jobb i onödan.

Nu kommer gubben inte undan längre. Gubben har tvingats lära sig hur digitala möten funkar för att överhuvudtaget funger som chef och det är därför ingen behöver flyga till Schiphol nästa gång. Tack corona.