Mansbarnet

Mansbarnet

Mansbarnet

Johan Holmströms blogg om samtidens trivialiteter.

Kraftigt försenat Palme-pepp.

Johan Holmström  |  Publicerad 2020-09-08 20:22  |  Lästid: < 1 minuter

De senaste åren blev horder av män i min närhet intresserade av Palme-mordet. De gick med i Facebook-grupper, köpte böcker och efter två öl blev det Palme-tugg i timmar. Jag var inte intresserad alls. Lyssnade knappt, drog ironiska vitsar och fibblade med Instagram istället.

Så blev det då dags för presskonferensen. Det ville jag ändå se. Kunde ju vara lite kul att få veta vem det var. Lite som OS. Inte superintressant, men det kan få stå på och surra i bakgrunden. Som ni vet var presskonferensen väldigt öppen. Så öppen att den i princip inte kan räknas. Då väcktes tyvärr något. Plötsligt kändes det OERHÖRT angeläget att få veta vem mördaren är. Nu hade jag genomlidit hela den här långa, trista deckarserien, men blivit blåst på sista avsnittet.

Så nu har jag börjat läsa på om Palme-mordet. Alla andra är trötta på det. Ingen vill prata. Det är som att jag börjat kolla på Game of Thrones och vill diskutera att Sean Bean blev halshuggen. Två öl dricks, ingen nämner Palme. Jag nämner Palme. Ingen plockar upp Palme. Vad tror ni då, var det Skandiamannen? Hur var det med löpstilen? Sydafrika? Folk börjar fibbla med instagram. Mitt closure uteblir.

Jag kan omöjligen vara ensam i detta. Då det aldrig kommer dyka upp något vapen eller andra tyngre bevis så tvingas vi tänka utanför de juridiska ramarna. Är det ok med alla om vi låser in Jan Guillou och Leif GW på Operabaren med en låda bourgogne? De får inte komma ut förrän de tillsammans bestämt sig för om det var Skandiamannen eller någon annan. Deras domslut gäller och mördaren de bestämmer sig för döms, postumt eller ej, till livstids fängelse. Jan och GW får aldrig mer svara på frågor om saken. Closure.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2020-09-08 20:22