Förutom min familj, har jag rört vid tre personer under de här vidriga veckorna.
Den första var en expedit i affär. Hon gav mig mitt kvitto och våra fingertoppar nuddade vid varandra. Vi tittade båda omedelbart upp. Under bråkdelen av en sekund kunde inget av våra ansikten dölja känslan av chock och avsmak vi delade. Sen tog vi på oss våra leenden igen och skiljdes åt.
Den andra var en kompis. Vi hade båda rymt från isoleringen en stund och satt oss på en bar där vi drack vin. När vi skiljdes åt sket vi i allt och kramades. Det kändes fint, men jag ångrade mig efteråt. Troligen han också.
Den tredje var igår. Jag träffade en annan kompis i mataffären. Vi pratade om att vi saknat varandra och hon rörde mig hastigt på armen så där som inte alls var konstigt alldeles nyss. Nu kände vi oss båda tvungna att kommentera det.
Mina sympatier för Bubble Boy i Seinfeld är kraftigt ökande.