För drygt ett år sedan köpte jag en våg som mäter fettprocent. Min fettprocent håller sig konstant strax över 20, oavsett hur mycket muskler jag tränar. Ett normalt och sunt värde, absolut, visst, men tyvärr behöver jag att fettprocenten ska börja med en etta för att bli fullt ut lycklig. 19.9 skulle alltså vara helt fine. Tyvärr har det visat sig omöjligt att uppnå via träning enbart och jag tycker det är orimligt. Den som tränar minst tre gånger i veckan förtjänar en fettprocent som börjar med en etta utan att behöva dra ner särskilt på kalorierna. Men det är tydligen för mycket begärt i det här jävla samhället.
I månadsskiftet kom R på att hon skulle ha en vit månad. Sedan började hon konceptualisera det som Noveau november för att det skulle låta roligare och det räckte för att jag skulle låta mig luras in i projektet. Nu tar jag chansen. Hela november ska jag äta nyttigt och träna som en idiot. Kalorierna som sparas på vin skall icke, jag säger ICKE, ersättas med extra glass. Tristess och missnöje ska råda.
Den första december kommer jag vara fett snygg. Sen ska jag njuta av det en kort stund innan fettresan uppåt börjar igen. Om jag mot all rim och reson vaknar upp den förste december och inte är fett snygg kommer någon att åtalas.