Hur jag skulle dominera som bilförsäljare.

Om det finns ett jobb jag tror jag hade kunnat göra succé som, utan särskilda förberedelser, så är det bilförsäljare. Ge mig bara en dag att plugga lite motorer för märket och kanske lära mig ett par bilförsäljarspecifika program på en grå PC, så är jag redo att visa världen var bilförsäljarskåpet ska stå. 

Min yrkeshemlighet kommer vara baskunskaper, ja nästan dagiskunskaper faktiskt, i allmänt mänskligt uppförande. När någon kommit in i bilhallen hade jag lyft blicken en sekund från min dator och tittat på personen i huvudhöjd. Kanske nickat ett hej. Vem vet, eventuellt hade jag till och med sagt hej med munnen. Och om du tycker det här låter omtumlande så ska du veta att det bara är uppvärmningen. Showen har knappt börjat.

Efter några minuter hade jag faktiskt rest mig från datorn och gått fram till personen, för att se om personen ville ha hjälp. För jag har noterat att de gör så i alla affärer i världen. Utom i vissa bilhallar då, trots att det är så ohyggligt dyra föremål de säljer där.

Nästa disruptive sales tactics som hade skjutit upp mig till försäljningseliten och garanterat en buckla och/eller jetski vid bilförsäljar-kickoffen, är att jag hade praktiserat ovanstående (Manbarnets patenterade säga-eller nicka-hej-och-resa-sig-från-datorn-tekniken) på alla! Ja när jag säger alla inkluderar det till och med män utan kavaj samt kvinnor. Min silver bullet-insikt är nämligen att män utan kavaj och kvinnor har pengar och körkort ibland och köper bilar. Kanske händer det till och med att vissa män utan kavaj och kvinnor är MER intresserade av bilar än män med kavaj.

Och avslutningsvis, mitt signature move: Jag hade inte hanterat varje person som att de åkt till hallen enkom för att jävlas med mig och slösa min tid.