Gubbe skriver gubbig text. Öppendörr-sparkande Södermalms-bloggare rycker ut och skriver rena självklarheter. Det är hemskt att se mig själv falla rakt in så här i en förväntad roll, men Staffan Heimerson metoo-krönika går inte att ignorera i all sin ohygglighet. Den är både rörig och konstigt skriven, men i geggan står att finna några av de dummaste liknelserna jag läst i hela mitt liv.
Det verkar som att Staffans poäng ska vara att det nu i metoo-drevet finns en risk att oskyldiga män halkar med och blir falskt anklagade för övergrepp. En helt odramatisk poäng att göra alltså, men HELVETE vad han tar i. Han drar två liknelser. Den ena är häxförföljelser. Som alltså handlade om att en massa kvinnor blev beskyllda för saker i stil med att medelst ond magi ha orsakat missväxt, bölder på pungen och ha ridit på flygande getter till Blåkulla. Av någon anledning ser alltså inte Staffan skillnad på verklighetsgraden i moderna sexuella övergrepp och att trolla så att grannens kossor börjar dansa finsk tango och dyrka djävulen.
Hans andra liknelse är Stalin. Kan ge mig fan på att det var Hitler först, men att Staffan någonstans i ett ögonblicks klarhet kände att det var för klyschigt. Så det blev alltså gamle goe Stalin, den desperata retorikens näst bäste vän, som fick rycka ut och agera liknelse för att män hängs ut på Twitter. Ja jisses amalia sicken kass text du fått ihop här Staffan. För att använda din egen volym på metaforerna så har du skrivit något lika dåligt som att solen exploderar och täcker jorden i ett kilometertjockt lager fryst zombiebajs.
Du hittar rövtexten här.