Förskottsvrede.
När kompisar ska få sitt första barn och undrar om jag har något klokt föräldraråd, så är det att skaffa diskmaskin. Har du redan en rejäl diskmaskin är det bara att köra igång. Diskmaskinen är central i familje-bildandet, för när du får barn kommer du vara hemma mycket sen. Tyvärr finns det inte så mycket att göra hemma för ett nyblivet föräldrapar som försöker hålla en vuxen relation vid liv i det nya infernot. Det blir viktigt att äta och kanske framförallt att dricka. Om till och med ätandet och drickandet generar extra arbete och ångest så är det fara å färde. Med denna grundmurade kärlek till diskmaskinen i botten, så reagerade jag naturligtvis starkt när vår stolta pjäs gick sönder här hemma i söndags.
Oro blåste in över familjen. Jag reagerade resolut med att direkt på måndag morgon kontakta tillverkaren och boka in en reperatörgubbe till onsdagen. Men omedelbart efter genomförd bokning började jag tyvärr jobba upp vrede i kroppen inför gubbens besök. Diverse scenarier spelades upp i huvudet kring hur satans dum och otrevlig gubben skulle vara. Om och om igen. Gubben var lat, kass och grinig. Han tog 3000 spänn för att berätta ”Den här maskinen är trasig” och sen gå hem och inte synas till med minsta tillstymmelse till reservdel på sex till åtta veckor. Hemsk var han. I fantasin.
Jämt gör jag detta. Jag bara VET att någon kommer göra något dumt mot mig och så blir jag arg i förskott. Ofta har jag fel. Det händer inget som jag kan bli arg för. Sen tvingas jag gå runt med ett stort eldrött klot vredesenergi i magen. Under dagen pyser klotet ut på oskyldiga. Så även denna onsdag. Gubben kom på utsatt tid. Direkt en dålig start för klotets utloppsmöjligheter. Gubben var inte heller en gubbe, utan en bedårande trevlig och professionell ung man. Det var inte ens fel på diskmaskinen utan bara lite dålig skjuts i avloppet. Mannen sa till och med att han skämdes för att han tog betalt.
Efteråt stod jag ensam i lägenheten med min onda boll och darrade. Vreden behövde komma ut snabbt. Snart skulle de stackars barnen komma hem och få skäll för ingenting. Men när allt såg som mörkast ut grep plötsligt högra makter in! Precis när det behövdes som bäst, ringde en tjatig mäklare och vägrade inse att jag inte var intresserad av hans förbannade fria värdering. Tack.
