Pratade med en kompis som varit på silent retreat. Han åkte alltså till ett ställe utanför stan och betalade pengar för att någon skulle ta hans mobil och säga åt honom att hålla truten. Jag skulle aldrig betala pengar för det, men har inga problem att förstå drivkraften bakom. Tillräckligt mycket stress får människan att drömma om bisarra saker.
Men konceptet att få utmattade kontorisar att betala för behandling som egentligen är straff, är nog fortfarande i sin linda. Silent retreat verkar helt enkelt urtrist. Avslappning och tappad kontroll kan paketeras på mer underhållande sätt. Om jag hade orken att profitera på mina medmänniskors utbrändhet hade jag köpt ett gammalt fängelse i typ Härjedalen. Hur mycket kan det kosta? 350 kronor?
Fängelset renoveras precis så mycket att det blir fräscht, men inte fancy. Vi kaklar inte om duschen men tar bort möglet. Det måste kännas som ett fängelse. Ett amerikanskt fängelse närmare bestämt, för det är väl det som är fängelse för alla oss som aldrig suttit i ett riktigt. Maten ska vara fängelsemat, fast bra och ekologisk och hej hå. Men den serveras på en sån där bricka med diverse bruna kluttar, en gelebaserad dessert och en liten mjölkförpackning.
Mitt på dagen är det rast. Bänkpress och basket på gården. Den som är sugen kan bilda gäng och glo kaxigt på varandra. Riskkapitalist Razorblades mot Jävliga Juristerna. Dagarna går åt till att göra lätt hipsterfierade fängelseaktiviteter. Träslöjd, laga brun mat i storkök och köra runt och rassla med den lilla biblioteksvagnen. Kanske göra tvålknivar. Vid niotiden är det släckning. Vakterna drar batongerna mot gallren medan du ligger och myser med en porrtidning från kiosken.
Enda sättet att bli nådd av omvärlden är via en fast telefon som tar mynt eller att du får besök bakom glasrutan. Rymmer du blir du skjuten, fast bara med taser. Perfekt, avdragsgill långhelg.