Det mest mystiska bland mänskliga beteenden för mig, har länge varit gamla som säger att de är redo att dö. För att de ”känner sig klara”. När någon sagt så i min närhet har jag nickat värdigt, fejkat imponerad av seniorens stora visdom, men inombords har jag tänkt: ”Vad är det du sitter och mumlar för gallimatias ditt bisarra skrälle, fattar du inte att du kommer upphöra existera.”
Nu har jag börjat förstå. Fast inte riktigt förstå, men jag har börjat förstå att jag kanske kommer förstå. Tecknen är ännu små. Ibland när jag ska ut och träffa kompisar i en bar, min finaste hobby, står jag framför spegeln i hissen ner till gatan och känner ett styng av att vara less. På mig själv och mitt evinnerliga babbel om i stort sett samma skit som vanligt. Min alltmer orimliga personlighet. Mina vänners evinnerliga babbel om i stort sett samma skit som vanligt. Deras alltmer orimliga personligheter. Sen går jag till baren och har jättekul. Babblar om mitt, lyssnar på när de babblar om sitt. Helt perfekt. Men här finns ett frö.
Försmaken av försmaken är som starkast när jag pratar med yngre som står inför ett klassiskt vägskäl. De ska bli ihop med någon, köpa sin första lägenhet, har just flyttat ihop eller ska ha barn. Exakt samma fraser yttras som jag och mina vänner redan yttrat och andra yttrat innan oss tillbaka tusen generationer. Mänskligheten verkar inte vara mer komplex än att vi kommer fram till ungefär samma frågeställningar, svar och krumbukter. Att lyssna på en ung människa som analyserar samboskapets för- och nackdelar är att skriva a i webbläsaren och se ftonbladet.se fyllas i.
Tänk när du är åttio. Du sitter någonstans på påskafton och ser alla runt dig lalla runt i den matrix du själv genomskådat och bemästrat. Du är en sömnig Neo med portvinstå. Allt som sägs har du hört förut. Varje minut har du förutsett. En ny svåger försöker säga något provocerande. Du såg det i hans ansikte redan när han klev ur bilen. Någon skojar. Du drog din första variant av skämtet själv för sextio år sedan. Jag börjar förstå att jag en dag kommer förstå hur man kan vilja sätta ett hårdkokt ägg i halsen.