Hyrde (!) Ant-man igår och den har ju alla sett redan såklart. Så låtsas gärna att ni läste det här inlägget för många månader sen.
Paul Rudd är vår tids mest menlösa skådis. Han är inte dålig, men min personliga bankman har mer karisma. Paul Rudd har gjort några bra filmer men samtliga har gemensamt att de hade blivit bättre om just Paul Rudd bytts ut mot någon annan. Han är en skådespelande kompromisslösning. Ingen älskar honom, ingen hatar honom. Finns det någon i hela världen som har en poster med Paul Rudd upphängd hemma tror ni? Om jag var misslyckad skådis i Hollywood hade jag nog tyckt det känts hoppfullt att även en så grå figur kan bli en stjärna. Eller så hade jag hatat honom extra mycket, vad vet jag.
Evangeline Lilly har plötsligt ingen personlighet hon heller! Har hon umgåtts för mycket med Paul Rudd?
Slutfighten nomineras till Mansbarnet Moving Picture Awards 2015 i kategorin årets slutfight. Rolig och lagom lång. Skurken behövde inte dö åtta gånger, utan ett par stycken räckte. Tänk om vi är på väg tillbaka till skurkar som dör första gången de dör? Pirrigt.
Överlag hade jag nog kunnat tänka mig att klippa bort 90% alla repliker i hela filmen och satsa allt på lilleputtgrejer. Egentligen var det inte mycket bra i den här filmen som inte stökades av i Älskling jag krympte barnen. Till Ant-man 2 räcker det alltså om Ant-man springer runt med hjälmen på, håller truten och knasar till det med små saker som blir små och tvärtom. Michael Douglas får vara voice over för han har ändå en härlig röst. Paul och Evangeline får stanna hemma och deklarera. Det måste förekomma en fight mot en silverfisk.
