TRUE DETECTIVE SÄSONG 2
Spoliervarning antar jag, om du är ett geni.
Är nu halvvägs in i säsong 2 och tycker inte det är fullt så dåligt som jag hört viskas. Problemet är kanske att det inte är så bra heller. En fickljummen känsla av slarv ligger som ett dis över hela alltet. Jag hittar fyra orsaker till detta dis.
Manuset är ett ordinärt polismanus. Säsong 1 var 95% polisserie och 5% Twin Peaks och inget manus mår dåligt av 5% Twin Peaks. Nu är det istället 100% polisserie, 0% Twin Peaks och 60% sämre.
Storyn är än så länge obegriplig. Jag förstår i stora drag vem som är polis och vem som kanske borde sitta i fängelse, men inte så mycket mer. Det värsta är att jag inte ens fattar vad som händer i helt centrala scener som filmats för att agera stödhjul åt extra tröga tittare. I söndags såg jag först en scen med en plastikkirurg som förklarade hela sin onda plan i exakta ordalag, men jag fattade ändå inte vad som var problemet. Sen var där en scen där de zoomade in på ett viktigt visitkort hos en hälare eller något. På kortet stod ett namn som jag tydligen skulle ha jobbat upp en relation till, men det hade jag inte. Bond-filmer brukar vara så här. Ingen kan riktigt redogöra för vad som egentligen hände, trots att filmen tog slut för en minut sedan. “Det var nån satellit och så hade han den där kinesen med alla knivarna en atombomb…som…skulle…bomba nån”. På något sätt brukar det funka ändå för vi vet att vi ska heja på Bond och litar på att i alla fall han håller reda på vad fan det är som pågår, men i True Detective finns inte det injobbade förtroendet. Här skulle behövas lite rejäla pekpinnar. 5% svenskt drama helt enkelt, där alla säger exakt vad de menar hela tiden.
Vince Vaughn funkar inte. Hans främsta feature har alltid varit att han (tillsammans med Joey i Vänner) på något magiskt vis är snyggare som fet än som tränad. Men jag vet inte om ens mättat fett hade hjälpt till här. Vince Vaughn är en komiker och helt oläskig som maffiaboss. Jag sitter bara och väntar på att han ska börja kalla någon för baba ganoush. Han verkar känna det själv också. Vissa repliker kan han knappt säga utan att skratta. I ett avsnitt ska Vince säga något (även för den här säsongen extra pretentiöst) till Colin Farrell om nattsvart raseri, men får små fnissryckningar i hela ansiktet.
Alla män pratar tufft hela tiden. Som jag hatar män på film som pratar tufft. Trots att jag älskar zombies så står jag inte ut med Walking Dead just av detta skäl. Sheriffen och hans kompis med det stora huvudet är värst i den serien. De kan fan inte ens prata en stund om vädret utan att stånka fram vartenda ord och svettas två deciliter per mening. True Detective lider av samma sak. Alla män pratar som att de samtidigt sitter på toaletten och försöker göra sig av med ett julbord.
Men det är lite bra också. Så jag kämpar vidare.
