Skönt att vara av med gamla sur-ÖB. Ett himla gnäll hela tiden om enveckas-försvar och sån skit som bara är deprimerande att lyssna på. Den här nya killen verkar mycket muntrare. Han har säkert gått viktiga kurser i Positive Visualisation. Intervjun i DN igår bjöd på mycket som visade hans peppiga inställning. Först visionen: “Vi ska ha ett starkare försvar som möter varje hot och klarar varje utmaning”. Inte Churchill-klass kanske, men listig i det lilla. Finessen ligger i ordet “starkare”. Ett betydligt mer flexibelt ord än till exempel “starkt”. Starkare än vadå? Än USA? Än vi har idag? Än Medelpad på vikingatiden? Känns hur som helst både fint och trendigt att jag nu får göra min egen feelingbaserade tolkning av vad försvaret ska vara, istället för att sitta fast i mossiga synsätt med siffror och sånt.
Men det bästa är svaret på frågan om hur vi ska möta ett eventuellt kärnvapenhot om vi inte ens har kängor till soldaterna. ÖB svarar som att han är ÖB i Narnia: “Det är en inställning. Det spelar ingen roll vilka förutsättningar vi har, om vi har kängor eller vapen. Mina soldater ska ha inställningen att även om jag är ensam, även om jag bara har mitt vapen, så ska jag ställa mig i vägen för det är min uppgift. Då spelar det ingen roll om det är ett kärnvapenhot eller ett hybridhot.”
Det är rätta takter ÖB! Vad är väl kärnvapenbestyckade stridsflygplan mot en stolt hemvärnare med intakt barnatro och en magisk lyckokastanj i fickan? Dyra luftvärnsrobotar är ändå bara ett symptom på neggig attityd. Kom an bara! Jag visualiserar nu hur den ensamma hemvärnaren trotsigt kastar sin ena foppatoffel på de annalkande dödsmaskinerna. Soundtracket från “Gladiator” drar igång. Hemvärnaren gör honnör. VROOOOOOOOOMMUUUUULLERKROOOOOOOSSS.
