Igår var jag och R på ultraljud och fick veta att det är en son som krälar runt i hennes innanmäte. Med tanke på att vi redan har en son så har jag helt på egen hand räknat ut att jag i sommar kommer bli far till totalt två. Jättekul naturligtvis, men det finns också fruktansvärd statistik att ta hänsyn till. Risken för att jag, precis som Darth Vader, ska bli förrådd och lemlästad av min egen son har nämligen fördubblats i och med detta. Det är ändå en rätt obehaglig grej som ärligt talat får väldigt lite uppmärksamhet. Ibland känns det som att folk glömmer att R bara behöver bära barnet i nio månader och sedan pressa ut det genom könsorganet och amma det kanske max ett år. Den här lasersvärdstympnings-risken tvingas jag ju ha hängande över mig resten av livet!
