Genom livet har jag spottat ur mig åtskilliga skämt som inte resulterat i den skrattvolym de förtjänat. Men ett av dem minns jag särskilt. Jag drog det om och om igen, ingen uppskattade det någonsin och jag fattar fortfarande inte riktigt var det gick snett. Det här plågar mig än idag.
Skämtet är ett barnskämt, så naturligtvis är det inte alls roligt nu. Innan jag berättar själva skämtet måste ni få en bild av omständigheterna. Det här var lågstadiet i början av 80-talet. Böcker med 101 gåtor lånades på biblioteket. Ett DR från Norsk hydro fyllt med norgevitsar gick i arv mellan syskon. Åke Cato citerades dagligen på skolgården. I den här torftiga mijön borde mitt skämt, i all sin enkelhet, ha varit rent guld. Nåväl, såhär var skämtet: Vi hade läst om FN och lärt oss att det betyder Förenta nationerna. Då kom jag, mitt lilla humorsnille, på att om man bytte en enda bokstav så blev det istället Förinta Nationerna, ALLTSÅ HELT TVÄRTEMOT VAD FN VILL UPPNÅ! Under ett år drog jag det här skämtet säkert femton gånger. Ibland när det föll sig naturligt, alltså i samband med att vi av någon anledning faktiskt pratade om FN och ibland efter att jag själv på ett säkerligen klumpigt vis själv fört FN på tal. “Fin snorkråka, visste ni att FN ha en duva som symbol och tänk om det hade hetat Förinta nationerna bla bla”. Ingen skrattade någonsin åt den här lilla juvelen. Obegripligt.