MAKE TERRORISERAR FRU MED VÄLFÖRTJÄNT HÖGSTATUSBREV.
Så här års brukar det bli några fina veckor hemma. För länge sedan var jag med och skrev en bok som varje år säljer så pass att jag får typ tusen kronor. Men det viktiga i det här är inte pengarna utan att jag får hem ett brev från mitt förlaaag med rubriken roooyalities. Jag älskar att säga det. Mitt förlag. Mina royalties. Och nu har årets brev kommit. Det faktum att även R romantiserar författar-realterade ting är en utmärkt grund för ett ret. Dessutom någorlunda rättvist, då jag är ganska säker på att även hon skulle gå runt hemma och skrävla som en gammal oljemiljardär om rollerna var ombytta. Men nu är det inte så. För hon har inget förlag och hon får inga royalties. Men det får jag. Flersiffrigt belopp. Och jag kommer suga musten ur dessa royalties, ja jösses vad det ska sugas must.
Den närmaste tiden kommer mitt brev, som varje år, ligga och överraska R på de märkligaste platser. På hennes kudde kanske. I badrumsskåpet. I falafeltallriken. “Men ojsan, där låg ju mina royalties, så genant”, kan jag säga. Och när vi är och handlar kaffe kan jag högljutt proklamera “Jag tar det här för mina royalties”. Eller varför inte “Det stod en så rolig grej i ett brev jag fick av min förläggare. Tydligen är det moms på mina royalties, haha!”
Aaah, ljuva november.
