Annons
Mansbarnet
Johan Holmström skriver om skräpkultur.

HANTERANDET AV SKAMSKÖLJNINGAR.

Johan Holmström
Dela
Tweeta

Att plötsligt komma på något pinsamt man gjort förr i tiden och översköljas av lagrad skam, har jag läst kallas för just en skamsköljning. Mycket bra ord på mycket dåligt fenomen. Jag drabbas frekvent. Var som helst smäller de till. Skammen slår till som en stroke, alltid angående nåt smågenant jag gjorde för evigheter sen. Många av de pinsamma minnena är återkommande och sträcker sig bakåt ända till jag var typ tio år gammal. Så dumt. Vad finns det för anledning för hjärnan att dra upp den gamla skiten? Det finns tioåringar som äter maskar för att imponera på andra tioåringar. Stack mina egna små fadäser verkligen ut så pass i den idiotmiljön att jag fortfarande ska behöva skämmas 28 år senare?

Men det dummaste i det hela är ändå inte skamsköljningarna i sig, utan mitt reflexmässiga sätt att hantera dem. Munnen griper nämligen in och försöker överrösta de jobbiga tankarna genom att stöta ur sig ett litet högljutt trumsolo på typ tre sekunder. PAMPARAARAPAMTSCH! låter munnen oavsett tid och plats. Jag skulle kunna sitta i TV och ha tyst minut under ett viktigt statsbesök, munnen skiter i det. Blir det skämmigt i huvudet så ska det trummas. Det verkar inte finnas något jag kan göra åt saken. Kanske ska jag bara vara tacksam så länge det inte blir värre. Om typ handen börjar blanda sig i och stoppar in sig själv i munnen för att stoppa trumman som ska stoppa skamsköljningen kommer nog min livskvalitet börja dala ganska omgående.

Office Lens 20160124-171809


Dela
Tweeta
Läs fler inlägg från Johan

Laddar